L en bild på ett isberg i Labrador Creek som Titanic kolliderade med. Flera olika havsströmmar havsströmmarna är som stora floder. På vissa ställen går de djupare, på andra ställen hittar vi dem på havets yta. Havsströmmarna matas av vindarna och jordens rotation. Jordens rotation gör att strömmar på norra halvklotet rör sig i en cirkelrörelse medurs och på södra halvklotet moturs. På norra halvklotet strömmar varmt havsvatten norrut i smala starka strömmar på västra sidan av havet och sprider sig sedan till en bred båge i öster och återvänder sedan söderut till ekvatorn.
Exempel på sådana strömmar är Gulf Stream i Atlanten och Kuroshio i Stilla havet. Reklam på södra halvklotet rinner kallt vatten norrut längs de östra sidorna av havet och sprider sig sedan västerut och längre söderut. Exempel på sådana kalla flöden är perusflöden och Benguelflödet. När varma ytströmmar från ekvatorn når kallare vatten i norr eller söder, svalnar de och blir tyngre.
Vattnet sjunker och går in i nya energisystem djupt i havet. Golfströmmen är avgörande för Europa Golfstr Xxxmen - den mest kända strömmen i vår del av världen. Det börjar i Mexikanska golfen och korsar Atlanten till norra Europa. Gulf Stream tillåter oss att bo här i norra Europa. Foto: Redandr Golfstr Xxxmen är den mest kända havsströmmen i vår del av världen.
När solen börjar stiga högre upp på himlen här hemma på våren värms både jorden och havet upp av solens strålar. På hösten, när solen är lägre, blir värmestrålningen istället större, och dessutom blandas svalare djupt vatten genom höststormar. Därför finns det stora variationer på havsytan, från vackra badtemperaturer på sommaren till så kallt vatten att det på vintern fryser till IS i stora områden.
Förändringarna i djupt vatten är dock mycket mer blygsamma. Det finns inga solstrålar eller vindeffekter här. Exempel på hur ytvattentemperaturen varierar under ett år på tre svenska mätstationer. Onsala på västkusten, Kungholmsfort i södra Östersjön och Holmsnd I Norra Kvarken. SMHI-illustrationen Förstorar bilden i andra delar av världen, där solens höjd inte varierar mycket under året, och vindarna har ett annat säsongsmönster, varierar och yttemperaturen är mycket lägre.
Detta gäller till exempel i tropiskt vatten. De hetaste Marina områdena finns vid ekvatorn i västra Stilla havet. Läs mer om effekten detta har på större atmosfärisk cirkulation, och hur temperaturen förändras på el Nino lokalt, kan värmas underifrån, även om det mesta av uppvärmningen av havet sker överallt genom ytan, det finns platser där havet värms underifrån.
Detta görs på platser där magma eller varma gaser från jordens inre tränger igenom sprickor i havsbotten.
Exempel på sådana platser finns längs mitten av Atlanten, där kontinentalplattorna långsamt rör sig isär. Uppvärmning på detta sätt har först och främst lokala effekter, eftersom den del av havet som värms upp är relativt liten. Vatten rör sig, det är inte bara uppvärmning och kylning som bestämmer temperaturen i havet. Vattenmassor med olika temperaturer rör sig också både upp och ner och horisontellt genom olika strömmar.
Ödem är ett tydligt sådant fenomen. Ödem är när kallt vatten från djupet kommer till ytan på kusten, vanligtvis när det blåser från marken. Från en dag till en annan kan badtemperaturen på en sommardag bli varm och bekväm och bekväm för känslan av isig. Mer om fenomenet att blanda svullnad utförs också av långsamma processer i djupt vatten, där strömmar ofta är långsamma och solen inte nås ner, främst genom molekylära processer som släpper ut temperaturskillnader.
Detta kallas diffusion och är en mycket långsam process. Det faktum att djuphavet är långsamt att reagera på den globala uppvärmningen är relaterat till detta. I vatten med högre temperatur rör sig molekylerna snabbare än i vatten med lägre temperatur. Detta innebär att varmare vatten tar mer plats och har en lägre densitet än kallare vatten. Något som i sin tur är viktigt för saker så olika som fjädermonteringen av temperaturhoppskiktet, som den pågående havsnivåhöjningen.
Säsongens yttemperatur I haven runt om i Sverige på våren börjar solen värma upp havets ytskikt. Eftersom varmare vatten är lättare än kallare vatten kvarstår värme i ytskiktet. Detta gäller om vädret är helt stillastående, något som det sällan händer under en tid. När det blåser över havet bildas ytvågor som blandar det övre lagret av vatten. Då kommer temperaturen att plana ut i ett något djupare lager än om havet var helt stillastående.
Denna process fortsätter så länge vår-och sommarvärmen kvarstår. Gradvis bildas en tydlig gräns, det så kallade hoppskiktet mellan det varmare ytskiktet och det kallare vattnet längre ner. Det termiska hoppet i förhållande till temperaturen kallas en termoklin. På sommaren ligger termoklinen vanligtvis på ett djup av meter.Exempel på hur temperaturskiktet mätt från forskningsfartyget kan se ut under expeditionen i septembertvärsnittet, som rör sig bort från Skagerrk och medurs runt Gotland.
X-axeln visar avstånd i kilometer, djupet av grå skuggning och temperaturens färgskala i grader C. Den mörkgrå skuggningen visar djupet och färgskalan visar den genomsnittliga vattentemperaturen i grader C.